I Onsdags slog det mig helt plötsligt att jag ännu inte har försökt mig på att surfa på riktigt och av någon anledning kändes det som att detta var rätt dag för det. Utan några vidare förberedelser toga jag med mig brädan till stranden och sprang snabbt ut i vattnet där jag blev stående med vågorna upp till fotknölarna, paralyserad av ren skräck. För det första var vågorna jätte långt ut och för det andra va de stora och stökiga. Efter att ha stått stilla i ca 20 minuter överkom jag min rädsla för hajar, strömmar och allt annat och tog mig ut där jag fortfarande kunde bottna. Där stod jag ett tag och försökte få tag på en fin lagom liten vg men rätt som det va drogs jag med ut av en ström till dit jag inte kunde bottna längre och slogs av panik. I ren skräck kämpade jag för mitt liva för att simma innåt och precis som jag slängde en blick över axeln blev jag överfallen av världens största våg. Efter att ha släpats längs havsbotten ett bra tag kom jag upp till ytan och lyckades precis få tag på brädan lagom tills nästa våg slog över och svepte med sig mig och brädan igen. Efter x antal upprepningar lyckades jag blåslagen kravla mig upp på land. Jag kan ju också inlägga att jag nu har bokat lektioner för fortsatt surfning.
På eftermiddagen tog vi oss ut till Killarny Glen Waterfall igen för lite hopp från klipporna.